Gastric Bypass. Min resa med gbp

Är en kvinna på 30 år. <br /> Jag har varit överviktig i princip hela mitt vuxna liv. Jojjo-bantat men det har gått mer upp än ner (totalt nästan 40 kg upp på 13 år) och speciellt de senaste åren har jag lagt på mig väldigt mycket, (ca 20-25 kg på 4 år). I allt det här har jag utvecklat ett sockerbegär och som många andra äter jag gärna en extra portion mest för att det är gott... <br />  Har dessutom hormonsjukdomen PCO-S (Polycystisk ovariesyndrom) vilket påverkar ämnesomsättningen så att det är väldigt svårt att gå ner och vikten sätter sig gärna över buken. En del av biverkningarna är att man får ökade hungerskänslor och ökad risk för diabetes och hjärt-kärl sjukdomar. <br />

<br />

De senaste drygt 10 åren har jag provat: Viktväktarna (3-4 ggr), Nutrilett & naturdiet, GI, Cambridge, LCHF, Kålsoppe-dieten, PREnet, Herbalife, gått hos dietist.....  När jag satsar på något gör jag det stenhårt och de flesta gångerna har jag faktiskt lyckats att gå ner bra! MEN sen kommer ju vardagen efter dieten, och kilona smyger sig på igen men även några extra. Ner 5 - upp 8. Ner 10 - upp 12. Ner 3 - upp 5 osv. Plötsligt tittar man tillbaka och inser att trots alla försök och allt kämpande både fysiskt och psykiskt så är man tyngre än förut. <br />

<br /> Den senaste tiden har jag märkt stor skillnad i kroppen. Krämpor som kommit i knän, leder, rygg. Obefintlig ork. Ofta väldigt trött och blir lätt deprimerad och det känns så jobbigt att behöva träffa folk. Inte ens att gå på kalas eller fest bland nära och kära känns roligt, tvärtom väldigt ångestladdat. Inga kläder som passar varken i garderoben eller i affären. <br />

<br />  Jag har ett instabilt bäcken vilket ger ischias liknande hugg bak från ryggslutet ner över skinkorna samt värk i höftkulorna och det rör sig -knäpper och "hoppar". Detta var värst fram till 11 månader efter min sons förlossning, då jag började gå hos kiropraktor. Men det påverkar ju givetvis motionen! Fram tills att jag började gå hos kiropraktorn kunde jag inte ens gå en promenad i medeltakt och ännu mindre i rask takt. Nu kan jag till viss del men får fortfarande väldigt ont. Mina extra kilo tynger ju och gör det svårare såklart. <br />

<br />  Jag har några i min omgivning som gjort gbp och jag har funderat länge. Men jag har inte velat förhasta mig och för ett drygt år sen tänkte jag " jag ger det ett försök till själv". På ett år gick jag då ner 9 kg sen upp 6 kg sen ner 3kg sen upp till startvikt igen.... <br />  

Sista droppen var när jag behövde nya byxor, åkte till affären och var tvungen att köpa mammabyxor i största storleken. När jag betalar i kassan säger kassörskan "ja jag kan tänka mig att det börjar bli trångt nu!" med en blick på magen. Såklart att hon förutsatte att jag var gravid när jag köpte mammabyxor men det gjorde så ont. Var så förödmjukande. <br />  Då bestämde jag mig och skickade in egenremiss om operation. 6 dagar senare fick jag remiss-svar. Ringde och åberopade vårdgarantin och fick tid hos doktorn 10 veckor fram och operationstid 3,5 vecka senare. Allt som allt knappt 3,5 månader!  <br />

Nu börjar en ny del av mitt liv. <br /> En ny resa. <br />  Min resa med gastric bypass =)